Tyskar dubbar mer än filmer

...däck bland annat.
Ice Spiker Pro?
Eller pendelalternativet Marathon Winter?
Eller ska man köra inhemskt?
Extreme 294 eller smalare W240?
Alla dessa bekymmer.
Big Apple vill jag ju också ha.
För att inte tala om RR samt ett par andra alternativ.
För att inte tala om att jag behöver nya mtb-hjul.
Har behövt så i snart 140 år.
Fixas kanske till våren. Jag vet exakt vad jag vill ha och vem som ska bygga dem.
De hjulen ska vara sommarhjul med lätta, fina, snabba skogsdäck.
Mina gamla hjul får dras med vinterdäck.

Världshistoria har skrivits

Detta blogginlägg dristar jag mig att skriva på jobbet.

Idag, torsdagen 30.8, har jag nämligen för första gången cyklat till arbetet - i Jakobstad - genom en kuliss av historiemättad episk dimma. 

Jag kunde höra hovslagen av rusande hästar på åkrarna bredvid.

Jag kunde höra fanfarer och vinden som slog i fanor och baner.

Jag kunde höra adrenalinstinna, segerrusiga rop.

I Socklot kunde jag känna den mustiga röken av varm olja och känna vibrationerna av måttlöst stora mänskliga framsteg.

Jag insöp luften av en karavan, en armada i färd med att jämna vägen för morgondagens stordåd.

Till Jakobstad

Hur går det med Noviakulturens flytt från Nykarleby till Jakobstad egentligen?

Det är en fråga många nervöst ställer sig ute i de österbottniska stugorna.

Vissa har säkert svårt att sova om nätterna medan andra tar till nervlugnande knep som yoga eller tuffa motionspass för att avleda sinnet.

De mest desperata lär köpa kilovis med chips och stirrigt streckglo på alla tre förlängda versionerna av Sagan om ringen.

Jag kan lugna alla och svara att flyttandet går.

Kanske inte snabbt men ej heller hopplöst långsamt.

Vi börjar ha tömt de sista rummen här i Nykarleby och snart är alla kvarvarande attiraljer bara sådant som ska dumpas i sopkontainern. Mycket sådant finns förresten inte heller kvar.

Idag har jag yrat omkring i vår gamla skolbyggnad och plockat ett och annat. Den här veckan tar epoken definitivt slut i och med att vi ska lämna över hus och nycklar sista augusti.

Snart blir det läge att mer ingående få sätta sig ner på stolen i Jakobstad, skruva upp en bokhylla och börja tömma flyttlådorna.

Jag har också planerat vilka vägar jag ska komma cyklande in mot Campus Allegro. Nu inledningsvis kör man in i campus från Runebergsgatan. Fram dit finns det flera alternativ och det är nog bra att testa ett flertal av dem. Upp längs Storgatan och via torget är förstås mest estetiskt elegant medan det känns lite mer rejäl arbetarklass ifall man kör Österleden och in via Köpmansgatan. Är det tuff motvind på morgonen och jag blir sen så kanske det är läge att smyga in till Runebergsgatan via Trädgårdsgatan.

Vid regn blir det alltid förbi torget för att få showa hur lite man reflekterar över dåligt väder och hur tramsiga bilpendlarna egentligen är. Samma gäller i -30°.

När jag kom hem dammsög jag och torkade golvet. Då snurrade Diamond Dogs i stereon.

Därefter gjorde jag en pannkaka, tinade blåbär och hallon samt vispade grädde.

Sadel

Hmmm!? Spännande!

Alla skriver om Lance

Därför gör inte jag det.

EBH's ryck i Plouay är däremot något jag gärna skriver om. Snyggt!

Såja. Då hade jag gjort det.

Cyklandet har inte bara lämnat bort ur mitt liv i praktiken. Jag har inte följt med Vueltan nu heller så jag håller på att avvänjas. Får se vart det leder.

Efter att ha täljt på egen hand är jag nu dessutom troligen tvungen att skjuta fram cykelpendlingspremiären några dagar. Såret framkallar självömkan i vissa lägen och självömkan är den enda ömkan jag behöver vänta mig här i huset..

Yngsta sonen klappade långsamt med händerna och utbrast "Proffsigt!" när han hörde om incidenten.

Idag lyssnade jag på Aladdin Sane i bilen medan jag körde till Jakobstad och hämtade ut några piller.

Tumme + kniv = dåligt

Jag fortsätter att härma andra bloggare  ...den här gången med rubriken.

Vad kan vara bättre sysselsättning en lördagkväll än att bygga på hus?

Varför inte t.o.m. på självaste villaavslutningen (som jag i egenskap av gammal Replotbo vill kalla denna lördag)?

Varför inte också efter kl. 20.00 då mottagningen på hvc här i Nykarleby har stängt (om de nu ens har öppet på lördagar)?

Jag har inga bra svar på mina frågor men kan konstatera att det blev en ofrivillig tur till Jakobstad, två stygn och en antibiotikakur. I bilen lyssnade jag på Hunky Dory.

Nästa säsong

I bilradion på min färd till Vasa igår kom det där programmet om språket (svenska) som Vega skaffar in från Sveriges Radio. Kommer inte ihåg vad det heter. Hur som helst. Bl.a. behandlades användandet av ordet 'att' som förstärkande i talspråk.
- Att jag ska vara stark nästa säsong!
Liknande exempel med andra ord:
- Om jag ska vara snabb nästa säsong!
- Vilken hård cyklist jag är nästa säsong!
- Som jag ska cykla nästa säsong!

Men när???

... ska man få börja cykla till jobbet?

666 också här

Inspirerad av följande blogginlägg drar jag mig till minnes en biltur i våras.
Trippmätaren skulle nämligen passera 66 666 km på den bilfärden och vi räknade på att det kunde bli obehagligt nära Vörå som ju har postnummer 66 600 och dessutom ungefär där var riksåttan/vasavägen har post-/vägnr 666 (tror inte det finns något hus med den adressen).
Lyckligtvis hade vi räknat en aning fel och var framme i Oravais när mätaren visade sexorna. Det var ändå en spännande kilometer.

Slut i kontoret 3 - amatörfotograf

Redigerar lite bilder från Nykarlebyloppet och får konstatera att min simultanförmåga är på testosteronstinn neandertalarnivå. Vifta med stoppskylt och fotografera samtidigt är inte min starka sida.
Usla, jätteusla bilder men å andra sidan stoppade jag tydligen bilarna bättre. Annars hade det kanske blivit helperfekta bilder av någon olycka och det är absolut ett mycket sämre alternativ.

Slut i kontoret 2 - impad

Skrev att jag var impad av en gifare (eller skriver man giffare?) i förra inlägget. Jag har ju ingen aning om hur han och de två NCK'arna delat på dragjobbet. Kan ju ha varit jämt skägg också och oberoende hur det var är jag impad av hela trion. Har nämligen kollat genom mina foton och således sett vem som är med vem. Men jag är också impad av duon som var snabbast och på tu man hand jagade ikapp en framförvarande, stark grupp.
Ja egentligen är jag impad av varenda en. Nykarlebyloppet är ett långt, långt tempoplågeri - nästan t.o.m. om man kör lugnt.
Men mest impad är jag som sagt över de unga förmågorna varav många körde mtb.
Mina foton från loppet ska nog publiceras via NCK's hemsida.
Slutligen vill jag hylla ordet "impad". Har inte använt det sedan förra årtusendet så jag tyckte det var dags och använde samtidigt upp hela kvoten för 2000-talet.

Slut i kontoret

Nykarlebyloppet är en energikrävande historia och nu är jag helt tröttkörd. För det första cyklade jag (1km) till Stjärnhallen och sedan den där knappa kilometern ut till korsningen mellan gamla och nya munsalavägen. Där viftade jag med en stopp-spade i tre och en halv timme. Sedan cyklade jag till Stjärnhallen igen, pratade, lyfte ett par bord, pratade, kikade lite på ett par cyclocrossar (familjemedlemmarna tycker att jag borde ha en sådan även om jag är osäker på om de vet om det) och sedan cyklade jag till Sportsclub och bar lite skyltar och sedan hem (100m) igen.
Nu känns det som om jag skulle ha deltagit i själva loppet och snittat minst 40.
Tror det får bli outsourcade kockar i afton.
Loppet i sig verkar ha fungerat OK. Det har ju lite speciell karaktär i och med gruppernas storlek litenhet. 
Alla är knappast nöjda och glada. En hel del fick punktering och då är det lite kört om man inte hinner byta innan de sista grupperna passerat. Någon eller några krascher blev det också. Åtminstone två drog på sig lite värre saker än skrubbsår. 
Vädret blev ändå rätt prima. Mulet men inte kallt och ganska svag vind som iofs säkert blev jobbig då det var motvind längs hela Munsalavägen in till mål. 
Någon från NCK http://www.nck.no/ var snabbast runt men jag måste ändå tillstå att jag är lite imponerad av Ralf (Gif) som lottades in i en lite taskig startgrupp - den första - och som ändå kom in på en riktigt stark tid.
Kul att se så många riktigt unga cyklister också. Stort bravo till alla er!

Kulturnatt

Om det var min närvaro (i egenskap av ordningsman) som avgjorde att det gick lugnt och städat till kan vi låta vara osagt. Jag behöver inte tillskrivas äran men tar gärna emot hyllningar.

Hur som helst...
Nykarlebys kulturvecka är suverän. Stor eloge till Kultur&fritid här i stan. De jobbar verkligen engagerat och inspirerat. Dessutom vågar de testa alla möjliga idéer och inte bara lita på "säkra kort".
Visserligen är en del av evenemangen ordnade av föreningar och andra kulturarbetare men jag tror absolut att lättheten i kommunikationen samt responsen från Kultur&fritid bidrar till att evenemangsmångfalden blir bra.
Stan känns som världens största mikrostad under den här veckan. 
Nu ska allt avslutas med en liten loppmarknad och ett stort cykellopp.
Själv tror jag att jag ska leta mig till en bankautomat redan nu på morgonsidan för i motsats till de tio senaste åren har jag nu något jag eventuellt kan tänkas söka efter på den där loppmarknaden.
Vissa år har jag inte ens gått dit.

Chapeau! ...Nykarleby

Pli

Ordning och reda

Kulturnatt i Nykarleby och jag ska se till att hålla pli på folket mellan kl. 21 och 24. Vuxen på stan eller ordningsman eller vad det nu kallas. Har ännu inte fått information om var jag kan hämta batong, taser, tårgas och barett men det lär väl visa sig.

Funderar på att skingra alla folksamlingar större än tre personer. Det är nämligen alltid bra att mota Olle i grind.

Jag gör vad jag vill

Och därför slänger jag in en till världens bästa låt av världens bästa band.

Jakobstad

Jakobstad är helt klart tyngre än Nykarleby. Jag är märkbart tröttare efter en arbetsdag i Jakobstad än i Nykarleby. Blir säkert bättre efter lite träning men jag kan inte säga annat än att det är synnerligen inspirerande på nya stället. Så fort vi inte har lite småprylar som ännu bör transporteras ska pendlandet börja ske med cykel.

Här följer ett band som finns på fem-bästalistan av alla band i hela världen, alla kategorier, alla årstider, alla... allt. Bäst!

Nykarlebyloppet

Hade väl idag tänkt fortsätta gneta på med den där ytterväggen och det där taket.

- Ja jag känner mig ganska stressad av situationen och är mer eller mindre tvungen att inte helga vilodagen fullt ut. Det är ju snart lillajul och Lucia och kallt och snö.

Men så av en slump fick jag reda på att det uppstått knas med anmälningsproceduren till Nykarlebyloppet och eftersom jag sitter lite i smöret med det där så blev det till att reda ut allt.

Det tog sin tid och ytterväggen fick vara i fred.

Nu är all lopp-byråkrati ändå uppordnad så långt som det bara går och jag har till och med skött om lottningen till grupperna på längre sträckan. Med andra ord så vet jag nu hur grupperna ser ut och vem som cyklar tillsammans.

Mot lämplig summa (är mycket sugen på ett speciellt kameraobjektiv) kan jag yppa viss information.

Hur har jag ordnat lottningen då?

Tombola?

Njä. Först kollade jag en slumpgenerator via nätet och testade den en stund men så använde jag mig slutligen av något så enkelt som den ordning vilken anmälningarna ramlat in. Om ett anmälnings-mail innehöll flera anmälningar separerades dessa. 

Det ska ju erkännas att vi har några NCK-cyklister med tävlingslicens som är "seedade" så att de inte får komma i samma startgrupp. Lyckligtvis behövde jag inte göra något åt det då de ändå inte ramlade in i samma grupp. Vissa av dem har heller inte anmält sig då de har någon annan tävling på G. Mot mitten av veckan publiceras listorna på loppets websida.

Muskelvecka

Har helt ägnat senaste veckan åt att bygga om mig själv till en Förstemann-cyklist.

Kommer alltså att bli en tokstark spurtartyp till nästa säsong. 

300 meter före mål ställer jag mig upp och accelererar från 45 till 75 på fem sekunder. Tror jag bör specialbeställa ny ram med extra, förstärkande kolfiberlager innan dess.

Märker att förvandlingen startat i fingrarna. De är lite grövre och en aning mer styva så jag får se till att börja stretcha nu också. Men så är det säkert med muskeluppbyggnad.

Men vad gör han för att bli en starkare cyklist? - frågar ni er.

Tja jag vill väl inte avslöja alla träningsknep men bära bord och springa samtidigt är ett moment.

Otympliga pappersrullar i trappor är också bra. Olika plåtskåp och metallbänkar fungerar fint. Whiteboard-tavlor likaså.

Litografistenar och giganorma träskivor är ändå bäst.

Man kan gärna varva sådant med konstruktionsjobb i obekväm ställning för att träna muskler man inte visste finns. Sedan härdas kroppen med skarpa stötar och slag mot smalben, lår och höft.

Böcker

Utan att tveka ska jag nu helt okritiskt hylla boken.
Ni vet - en sån där med en massa papper inklämt mellan lite tjockare papper, kartong eller något annat.
I går ramlade en gammal våt dröm ner i brevlådan.
Kanske inte riktigt sant ändå för jag var tvungen att åka till posten och hämta paketet.
Det handlar om tre volymer ur det svenska gigaprojektet Nationalnyckeln.


Två st tjocka böcker med bara blomflugor samt en bok med myror och getingar.
Alla olika blomflugor, myror och getingar som finns i Norden.
Massor med fantastiska bilder och faktaspäckad nördtext.
Bokverket är en del av en omfattande svensk naturinventering men nu hotas den fortsatta publikationen av ekonomiska orsaker då svenska staten vill dra in anslagen.
Ett alternativ är att publicera digitalt.


Då säger jag nej, usch och fy!! Usch, usch, usch faktiskt.
OK. Visst är det fantastiskt med all information på nätet, tillgängligheten och spridningsmöjligheten.
Nu skulle säkert Nationalnyckeln-publikationerna kosta men ändå.
Jag ogillar, rent av hatar, att läsa längre texter via en skärm.
Jag blir för rastlös. Precis som när jag surfar och bara vill vidare till nästa sida och vidare till nästa sida och vidare till nästa sida...
Men så fort jag får en bok i mina händer kommer lugnet. Man sätter sig ner och försjunker i bladen, sidorna, texterna, bilderna. Man känner lukten av pappret och trycket. Det är möjligt att läsa lugnt, harmoniskt och samtidigt oerhört effektivt.
Det mesta jag läser via en skärm blir bara blahablaha i min hjärna och fakta har svårt att smälta in.
Längre texter brukar jag skriva ut för att ge mig själv en chans.


Det är alltså läge att ge världen en uppmaning. Behåll den tryckta boken!
Låt oss (eller åtminstone vissa av oss) få bibehålla möjligheten att känna lugn.
Datorn sitter jag ändå vid i tid och otid. Att ta del av litteratur via samma dyngburk är helt otänkbart.
Är jag på väg att bli en gammal gubbe?
Hmm... Jag minns OS då finländare vann i löpning.


Nationalnyckel-böckerna har kommit ut under ett antal år men jag har av outgrundliga anledningar inte skaffat någon förrän nu trots att jag länge sett dem som det ultimata bokverket i min bokhylla.
Nästa bok blir nog någon med fjärilar och så den med lansett- och broskfiskar.


Men jag hade ju läst en biografi i somras också.
Jag är nämligen lite av en biografi-kille och dras till biografier som en fluga till bajs.
Den biografin var också en bok jag tänkt läsa för länge sedan men som blev bättre sent än aldrig.
Lovade redan i ett tidigare inlägg att jag ska skriva lite kring boken i fråga och det fortsätter jag härmed lova.